Det känns som om det inte alls händer mycket för tillfället. Har jobbat i helgen och då passade det på att vara riktigt kallt igen, så hundarna har fått spendera en och en halv dag inomhus. slutade halv 5 på lördagen och skyndade mig ut och åkte en runda spark med dom innan det skulle bli för kallt igen :-) Det är bara jag och vovvarna (och katten Vilse) som varit hemma, för Julia följde med en kompis till deras stuga, och sambon åkte till vår stuga och snickrade lite.  Så jag och Ozzy myste i soffan framför melodifestivalen....men det ska nog erkännas att de lär sig fort, bara för att en annan vill mysa nån minut.....men jag såg det på sängkläderna idag också......;-) en massa hundhår, avslöjad...

Tänkte förära er nån bild på Ozzy's senaste alster också, skulle ut stora ladan där vi har bl a hundhuset, för vi skulle hämta en segebadenpulka till systerdottern, passade då på att ta med kameran......Ozzy har ju redan tuggat sönder madrassen, så den är utbytt mot spån, han har även börjat på dörren, så förmodligen kommer den att kläs med nån typ av plåt, helt o hållet kanske vore det bästa, eller ännu bättre, allt gjort i plåt ! Vad var det egentligen vi åkte 70 mil för att hämta för snart ett år sedan ?! Jo  mysigaste kramigaste lilla gordontrollet Ozzy !!!!! Bäst iaf förstås!

Åkte skidor efter skoterspåret några dagar i förra veckan, och nu var föret mer i min smak, nysladdat utan skoterspår (iaf första dagen) och 5cm nysnö i, perfekt, det tyckte tydligen även riporna för plötsligt ser jag en hundra meter framför mig nån vit snöklump mitt i leden, nä tänkte jag det är det ju aldrig, men jag hotjade lite för säkerhets skull, jodå, visst var det två ripor som satt där och väntade på oss !!!! Två mycket intresserade hundar, men jag fick stopp på dom och tyvärr, för mycket snö, annars hade vi kunnat skida efter dom och haft lite roligt.....

Dagen efter slog jag på den väntade vurpan MITT på landsvägen !!!! Det tog tvärstopp, och jag slog i knäskålen, trodde jag bara skulle ha ett knä resterande del av mitt liv, tänk vad man hinner tänka, trodde nästan inte heller att jag skulle kunna åka skidor sista biten hem, men det gick, efter att ha stått stilla i en par tre minuter och känt på smärtan. Jädrar vad det gjorde ont, och sen blir det knappt ett blåmärke, och kändes ingenting, konstigt men bra. Tur var ju också att ingen bil kom, där jag låg mitt i vägen med skidor och hundar och koppel och allt :-)

Glömde ju bort att sätta in en bild på mitt skidsällskap förut,så här kommer också en bild på Julia o Ozzy!!!